Dom här två... Är dom två jag kämpar för!

Mammas tjejer!!! 💞
Älskar er och trots att vi är tillsammans dygnet runt så "saknar jag er", saknar att inte kunna aktivera er, vara med er, gosa, leka och hitta på massa skoj. Vara den där mamman jag alltid varit och vill fortsätta vara. 
 
Samtidigt känner jag mig hemsk mot min mor som hela tiden får ställa upp och ta över ansvaret över både hus och barn. Min mamma är bäst, kommer aldrig kunna tacka henne nog och jag förstår att hon ledsnat efter alla dessa veckor nu..... Att alla i familjen ledsnar på mig. Och tro mig, jag är fruktansvärt less jag också......!!!!!
 
Det är så mycket i min kropp som inte är som det ska. Känns som ett jävla skämt och efter alla dessa veckor nu så börjar man bli knäpp på riktigt.... Blir deprimerad av detta, att inte kunna vara mig själv... Jag är ständigt trött, har alltid fruktansvärd värk någonstans i kroppen men värst av allt är nog denna yrsel.. När allt plötsligt börjar gunga och man tror att man ska ramla ihop... Det är hemskt. 
Nu väntar jag på ytterligare provsvar, och om de inte hittar någon orsak denna gång heller så får man väl helt enkelt börja intala sig själv att de bara är psykiskt och söka hjälp den vägen istället. 
Allt jag vet just nu är att detta inte funkar, jag behöver hjälp, oavsett vad de nu handlar om. Orkar inte en dag till , känns de som just nu..... Även om vissa dagar är bättre än andra, men de var länge sen jag mådde helt prima. 
 
Saknar mitt liv. 
1 kommentar
Amanda

Finns här ❤❤

Svar:
Therese Messing